2009-12-20

Adrenalinjakt

Vildsvinsjakt med hund, stav och kniv

För ett tag sedan var jag ute i skogen här norr om Barcelona och klättrade lite efter jobbet. Just när det börjar bli mörkt hör jag ett klingande ljud och 30 sekunder senare står jag och hunden här ovan i princip ansikte mot ansikte. Ägaren kommer transkande och vi börjar snacka. Vi pratar lite om hans gigantiska hund och han berättar att han äger 7 stycken och att dom äter 40 kg mat om dagen. Han frågar om jag är ensam ute i skogen och ett kort ögonblick får jag känslan av att jag ska bli rånmördad exakt nu. Som tur var så var det för min säkerhet och inte för något annat han frågar, det är nämligen så att dom var på väg ut på vildsvinsjakt. Kul, tänker jag, att dom jagar vildsvin inte mer än 20 minuter utanför Barcelonas centrum. Så jag frågar om det behövs licens för jakt och han berättar att, jodå, antingen fixar man licens för jakt med skjutvapen eller för jakt utan skjutvapen. Han själv jagade utan skjutvapen. Jaha!? Men hur då? "Jo, ser du, i mörkret så sniffar hunden upp vildsvinen. Han markerar och när jag är beredd säger jag attack. Han jagar då vildsvinet och håller nere det. Jag använder då mitt träspjut och försöker sticka det i halsen på vildsvinet. Därefter dyker jag på det och tar upp kniven jag har i armhålan och skär upp vildsvinet längs sidan. "

Ja. Hur fortsätter man ett sådant samtal? Jag blev så paff att jag inte fick ut mig något mer. Men VAD tänker man när man, i bäckmörker, står bredvid en 75 kilos hund som markerar ett vildsvin som kan väga betydligt mer än en själv, när man står beredd att springa efter hunden, vägledd endast av ljudet från hans halsband med bjällra, spetta vildsvinet med träspjutet och sedan börja brottas med ett väldigt aggressivt djur i totalt panik. I mörker. Med blod. Med skrik. Jag kan inte ens nästan föreställa mig adrenalinkicken.

Vi lever i en intressant värld.

Read more...

2009-12-18

Biljetter till Barcelonas åttondelsfinal

Idag lottades åttondelsfinalerna i Champions League. Barcelona fick en mycket bra lottning och möter Stuttgart. Hemmamatchen spelas den 17 mars. Är du intresserad av matchen kan redan nu beställa biljett genom Utomjordiska Barcelona!

Läs mer och boka

 



DN, SvD, VG, VG, GP . I Västerbottensfjällen däremot, är det fiske som gäller.

Read more...

2009-12-16

Ny kartfunktionalitet på gång

Tack vare det arbete jag lagt ner på att ordna en bra kart-funktionalitet till min andra site, Climb in Spain, så kommer även Utomjordiska Barcelona belönas med en väsentligt förbättrad kartfunktionalitet. Medan jag jobbar med uppdateringen så fungerar tyvärr inte kartorna. Vill du se ungefär hur kartfunktionaliteten kommer se ut kan du kolla här.


För övrigt kan jag meddela att det är kallt, så kallt här nere nu. Ja, inomhus alltså. Utomhus är det helt OK, sisådär 7 grader. Inomhus har vi i våran lägenhet kring 14 C på morgonen och kanske 16 C under dagen. Jag sitter och jobbar i duntofflor, dunvest, mössa och har ett par skovärmare som jag värmer fingrarna på när jag blir allt för frusen. Ska ta mig samman och kolla efter ett litet element nu. Med lite tur innebär kylan att det kommer ordentligt med snö i bergen. Kommer att åka upp till Andorra och fira jul, det ska bli kul!

Read more...

Kristin: Sparris och snö

Ibland händer det att jag tar mig i kragen. Idag var just en sådan dag. Efter en lång natt framför datorn och en intensiv förmiddag framför samma skärm ville kroppen sitta kvar i denna invanda ställning, inomhus, typ för evigt. På sin höjd hasa sig ner i köket och fika. Dessutom hade vi oväder här i Montseny igår. Hård vind (ja, en handduk blåste av från torklinan!), svinkallt (säkert inte mer än 6 grader, plus...) och förmodligen litet regn under natten. Det är den 15 december och vintern griper tag om landet. På radion har de varnat att man ska vara försiktig nu i kylan för den kan orsaka hemskheter som diarré och andra tarmproblem. Grannen hörde nog det för han hade på sig en jättestor pälsmössa med öronlapparna nedfällda samt pälshandskar och dunjacka när han körde till affären med sin nya Mercedes.


Så klockan 15:00 trotsar jag naturlagarna och drar på mig träningskläderna (knäkorta byxor, T-shirt och en långärmad tröja) och beger mig ut på en behövlig löparrunda i skogen. Så skönt! Luften är hög och klar, några fåglar sjunger i buskarna, en tupp gal och det doftar gott från grannens brasa. Det är litet molnigt men mellan de grå skyarna glimtar ändå solen fram och låter de få gula löv som finns på träden glöda intensivt bland allt det gröna. Det är först nu som träden börjar ändra färg. I en glänta ser jag en liten rovfågel som glidflyger och försvinner ut på låg höjd över ett grönt fält. Det är så härligt att springa för det ger tillfälle till så många naturupplevelser. Det är som att sinnena skärps av ansträngningen, av hormonflödet, och man upplever allting mer intensivt. I ett buskage står en liten polisbil. Det är byns polis som sover siesta. Inget intresse för skärpta sinnen där inte. Inte störa. Springa vidare.

Där, vid vägkanten, får jag syn på en gänglig och härligt grön vildsparris! Som svensk blir jag fortfarande barnsligt förtjust över att i mitten av december kunna plocka en vild och nyss uppvuxen sparris i skogen. Det är en lycka som ligger på ett djupt själsligt plan, något nedärvt. Det smakar så friskt och kraftfullt och är säkert jättenyttigt, så jag äter ju så klart upp den direkt. Här är en skillnad mellan svenskt och spanskt beteende. En spanjor reagerar mer med ”jasså, är det en sparris. Men ska du verkligen äta den? Rå!?”. En annan skillnad jag reflekterat över är tolkningen av begreppet ”en rejäl löparrunda”. En svensk tolkning, som känns helt naturlig för oss, är att man då springer tills man flåsande antar en blåaktig ton och stupar som en fura i gatan. Den spanska tolkningen är att man småtravar nedför passeon och när ryggen känns litet obehagligt fuktig sätter man sig på en bar med något kallt att dricka. Om man generaliserar litet alltså :) Jag blir allt mer övertygad om att våra viking gener styr vårt beteende mer än vi anar. Vi tar liksom i och biter ihop och svettas och kämpar envist mot elementen. Annorlunda... Men som vikingkvinna i medelhavsland kan man se en mening med denna naturens ordning; när man sprungit så man stupar kan man vara säker på att bli räddad av den där spanjoren som suttit och vilat ut på baren! Ett slags symbios.

Nåja, det finns ju så klart undantag. Jag har hittat ett sådant. Min man. Jag är övertygad om att han är ättling i rakt nedstigande led till Harald Blåtand, men han påstår att han är spanjor. Förutom de tydliga beteendemässiga likheterna med farbror Harald (enorm envishet, intensitet och arbetsamhet och tydliga ledaregenskaper) så finns även otvetydiga fysiska bevis i form av ett ytterst delikat skinn som inte tål stark sol. I händelse av stark solbelysning antar han en dekorativ röd ton. Det passar inte in med den bild jag hade av spanjorer! Det roliga är att de är många av det slaget här i Katalonien och ännu fler i de andra nordspanska ”länderna” som Asturias, Baskien och Galicien. Där spelar de säckpipa och dricker cider och har tydliga keltiska traditioner. Och de pratar helt andra, urgamla språk. Många, även i Katalonien, är till och med rödhåriga! Det är folk som är både genetiskt och kulturellt långt ifrån det övriga Spanien, i synnerhet de södra delarna, där det arabiska inflytandet varit mycket starkt. Min man är från Asturias, så han är väl ursäktad att han inte passar in i min stereotyp för ”spanjor”. Lustigt, förresten... Asturias flagga är gul och blå...

Så går tankarna medan jag springer under ekarna, förbi de förvånade korna i hagen och den blommande busken vid bondens husvägg. Jag bestämmer mig för att springa samma väg hem för att se vägen från ett annat perspektiv. Jag vänder mig om och framför mig har jag plötsligt ett fantastiskt scenario: den högsta bergstoppen i Montseny, 1 700 meter, reser sig över skogen upp mot himlen – och toppen är VIT!!!! Snö!!! Det har snöat där uppe i natt! Och här nere springer jag i knäkorta byxor och tunn tröja. Ännu en gång får jag en sådan där härlig lyckorus-känsla och känner energin sprudla!


/Kristin

Read more...

2009-12-15

Kyrkorna i Vall de Boí

The church in Boi

I västra Katalonien, på gränsen till Frankrike i norr och provincen Arragon i väster, ligger en dalgång som heter Vall de Boí. Här finns ett stort skidområde, Spaniens äldsta nationalpark Aigüestortes, utmärkt klättring på suverän granit och 9 stycken romerska kyrkor som anses så viktiga att dom tagits med som ett världsarv.

The church in Erill la VallHela området är fantastiskt vackert och jag ser verkligen fram mot att spendera mer tid i området under sommaren (när det är för varmt någon annan stans) och faktiskt redantill vintern när det finns utmärkta möjligheter till att göra lång stugturer i bergen.

Läs mer om:

Read more...

2009-12-07

Kristin: Min vilda kryddbod

Rosmarin
Rosmarin

Det är något alldeles speciellt att laga mat med vilda kryddor. Kanske är det minnet av den sköna känslan av att gå genom skogen, med en korg på armen och solen värmande i ansiktet, att stanna till och beundra en vacker växt, smula bladen mellan fingrarna och andas in den kryddiga doften... Kanske är det för den intensiva doften, som sprider sig i köket när man lagar till de färska örterna... eller bara tanken på den friska kraft som dessa växter bär med sig till maten?

Tänk, vilken härlig livskvalitet, att de sista skälvande dagarna i november kunna gå ut i en solig skogsglänta utanför huset och plocka kryddorna till lunchen. Här behövs ju ingen kryddträdgård! Jag har en enorm rosmarinbuske i trädgården, intill poolen, men ute i skogen växer minst lika stora och de är helt vilda och tillhör den naturliga floran. På min senaste ”kryddjakt” hittade jag denna vackra rosmarin, översållad av ljusblå blommor. De späda skotten smakade underbart i en quiche med rödlök, paprika, vitlök och valnötter. Och vad vackert det är att dekorera tallriken med en kvist blommande rosmarin!

I samma glänta, strax intill, stod en enorm anis. Den såg litet skruttig ut nu på senhösten, men doften är inte att ta miste på. Så aromatisk! Anisen trivs på dessa breddgrader och den odlas också mycket i Spanien. Till sommaren, när frökorgarna står mogna, ska jag prova att göra anislikör. Vildanis likör!

Timjan
Timjan

Timjan finns det gott om, i olika varianter. Den kallas ”tomillo” här och namnet omfattar ett flertal sorter; lågväxande och täta, lågväxande och litet spretiga, litet högre och buskigare och vresigare... men de har alla den underbara doften gemensamt. Här är en variant som inte ser mycket ut för världen, men doft och smak är fantastisk! Jag smulade ner bladen i en tortilla, tillsammans med potatis, lök och god ost... himmelsk lunch!

Sparris
Sparris

På våren hittar man de späda skotten av vild sparris. Här i Montseny växer den rikligt – till och med i vår trädgård! Skotten är väldigt tunna och spinkiga och inte alls som den sparris vi vanligen ser i affärerna. Men smaken kompenserar! Det är en intensiv, nästan litet pepprigDe är goda att knapra på råa, men att hacka dem och steka dem tillsammans med några skivade vitlöksklyftor i litet god olivolja och blanda ner i en pasta, eller lägga en driva på en skiva bröd och gratinera med ost i ugnen... ett glas kyld Chardonnay till och avnjutet i solen på terrassen med Mozart flödande över bergsvyn... svårt att slå!

Röda bär

Naturen här i Montseny bjuder också på goda, röda bär. De växer på små träd och är litet skrovliga på ytan. Inuti är köttet vitt och kärnorna märks knappt. De smakar sött och gott är väldigt vackra. De omogna frukterna är gula, övergår till orange och när de är helt mogna är de intensivt röda. Jag har hört olika namn på dem och nu har jag lagt ut en fråga på Facebook. Vi får se om ett namn utkristalliserar sig... hittills har det mest logiska namnet varit ”fruits del bosc vermells” vilket helt enkelt är ”röda skogsbär” på catalanska.

Pinjenötter
Pinjenötter

Ett trevligt nöje är att plocka de stora kottarna som trillar ner från pinjeträden och pilla ur fröna. Man skalar dem och använder dem till allt möjligt; dekoration på kakor, att göra pesto, stö över pastan, blanda dem med russin och spenat i en quiche eller annat gott... pinjenötter – pilligt men gott och näringsrikt!

Den nord-spanska vildmarken bjuder inte bara på vackra synintryck utan också på härliga doft- och smakupplevelser. Här är bara några exempel men floran är rik och beroende på hur högt upp i bergen man beger sig hittar man olika typer av växter. Vi har hittat hav av blåbär, doftande vildhallon snår, björnbär, smultron och annat gott som man som svensk känner sig bekant med. För att inte tala om svampen!

Kristin Ehrenborg
La Villa de la Mariposa

Read more...

Bloggarkiv

Bloggintresserade

Kontakt

Pär Lindholm

Twitter: utomjording
Skype: parlindholm
Telefon: +34 649105141
Mail: par@activespain.se
Webbsida: Active Spain

  © Blogger templates The Professional Template by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP